onsdag 29 december 2010

Sovit som en prinsessa....


Vaknade som en prinsessa i dag! Jag har verkligen sovit som en björn som gått i ide. Vet att jag buffade lite på M i natt när han snarkade som en galning, men för övrigt har jag nog sovit konstant i 6 timmar! Axel sover ju tack och lov lite längre mellan målen nu och äter sista gången runt 23, sen äter han inte förrens runt 06 igen! *så skönt* M snarkande börjar gå över styr, jag kommer slå till honom ordentligt en natt är jag rädd för. Jag blir mörkrädd över att höra nån snarka, jag tycker det e kusligt att lyssna på. Oftast buffar jag lite fint till att börja med, för att sen sätta armbågen i sidan om han inte slutar! *hahaha* Det värsta e att han kan vakna och ta en diskussion om att han INTE snarkar, utan be mig sova i stället för att störa honom! Jo men eller hur, för hade han INTE snarkat så hade jag garanterat sovit och INTE stört honom!!

Så här gott sov jag i natt och jag hoppas att den kommande natten blir likadan....

I går ägnade jag ett par timmar åt att ta hand om mig själv, helt underbart! Duschade hur länge som helst, utan att det var nån som sprang i dörren och hade 1000 frågor, filade fötterna, målade naglarna, hade inpackning i håret och la en ansiktsmask. Kände mig som en ny människa när jag i min nya morgonrock kröp upp i soffan med en kopp te i går kväll! Fick ju världens goaste morgonrock av M i julklapp, den e så mysig så jag skulle kunna bo i den hela dagarna.

Jag skrev ju i går att jag bad M köpa hem nått gott kött efter jobbet, han gjorde det! Han kom hem med värsta oxfilén. Det var hur gott som helst och kändes väl lyxigt att mumsa på en tisdag, men men i bland måste man slå på stort! Jag är expert på att hitta anledningar till att få lyxa till det, M besiktade sin mammas bil  i går och efterom den gick igenom så kunde ju vi fira och däerav att vi åt oxfilé. =)




Vår lilla kille med en extrem attityd har det i allafall jättebra i Sthlm! Pratade med honom i morse och det är knappt han har tid med det. I morgon får vi i allafall träffa honom igen och jag tror nog innerst inne att han saknar oss lika mycket som vi saknar honom.

Inga kommentarer: