Usch vilket obehag jag känner.....

Tillslut så kom den efterlängtade bilen.....

Som många utav er redan vet så fick vi oväntat besök i fönstret i går! Det var både obehagligt och skrämmande!! I och för sig så var det  inte genom dörren den här gången, som det var sist för det var nästan ÄNNU VÄRRE!!! Jag hade precis gått upp och duschat, Axel sov i vagnen nere hos M i vardagsrummet. Rätt som det är så kommer M in i badrummet med stora ögon och säger att det står en man i fönstret i vardagsrummet. När M reste sig i från soffan så började han knacka och frågan e nu i efterhand, hur länge hade han stått där och VAD VILLE HAN OSS???

Det roliga i allt det hemska var att jag precis hade fått in inpackning i håret och läst att den skulle sitta i fem minuter, hur fasen ska jag palla att stå här och vänta på det tänkte jag! Kan tala om att inpackningen satt kvar i nästan en timme.

Jag lämnade duschen rätt fort, kollade ut genom fönstret och mycket riktigt, på gräsmattan stod en karl med ruffsigt ljust hår, påtänd och allmänt förvirrat gick han fram och tillbaka vid fönstren där nere! Det värsta var att Axel låg kvar i vagnen och ni ska veta att mitt mammahjärta skrek. Jag var flera gånger på väg ner för att hämta upp honom, men varenda gång så tänkte jag att mannen då skulle känna sig provocerad och fortsätta försöka få kontakt med oss genom fönstret och att det bästa kanske var att avvakta och se om han skulle gå därifrån! Efter ett tag försvann han ner emot gatan, jag sprang ner och hämtade upp Axel haffade telefonen och vi började ringa polisen!

Det är konstigt hur man reagerar, men min styrka, kaxighet och professionalitet sitter i mina arbetskläder! Hemma är jag inte alls lika kaxig! Det kändes så himla olustigt allihopa!

Nu kommer vi till det som gör mig så förbannad! Vi ringde polisen runt 22 första gången, berättade i detalj vad som hänt, hur han såg ut och att han fortfarande uppehöll sig på vår gård. Jag var tydlig med att förklara att han verkade påtänd och att vi upplevde det här mycket obehagligt. Hon fick mitt nummer och adress. Ingen bil kom. Ringde igen straxt innan 23 och undrade hur det gick, svaret var då att det inte fanns nån bil ledig, men så fort dom kunde så skulle de komma ut och de skulle ringa mig när de närmade sig!
Vi fortsatte att ha koll i fönstret, mannen hade nu gått in till granntomten så han fanns ju fortfarande här!

Polisen kom straxt efter 24! Han lös med ficklampa på tomten, knackade på våran dörr och bad mig berätta vad som hänt! Jag var tvungen att börja med att säga att jag var grymt besviken på att det tagit så lång tid och svaret jag fick var att de hade mycket att göra och att de varit och gripit en annan person i en annan kommun och den hade dom nu i bilen! Han bad mig återigen lämna signalement och ställde en del frågor. Bla om vi hade fått någon ruta krossad?!

Herrejävlar, hade nån krossat rutorna här så hade polisen alltså inte kommit förrens efter två timmar i allafall??? Då vet jag inte vad vi hade gjort med fyra små barn i huset. Hade polisen kommit fortare om jag ringt och sagt att en utav oss är i ihjälslagen??? Antagligen INTE för det fanns ju fortfarande ingen ledig bil!!

Egentligen ska man gå vidare med det här, om inte annat för att hjälpa de stackars poliser som är alldeles för få nattetid! Jag själv orkar inte just nu, men är det nån som känner sig manad så ställer jag givetvis upp och berättar min historia!

Man lär sina barn att om man inte är snäll så kommer polisen, men i dagens Sverige är det tyvärr inte så!

Jag som ska vara ensam i veckorna snart ska inhandla medel för att hädan efter kunna ta lagen i egna händer!!

Har någon mer än jag drabbats av sånt här? Hur ska man kunna känna tillit till polisen när det blir så här?

Långt blev det visst, men det var skönt att skriva av sig......

Nästa gång ska jag bojja den jäklen......